Picture
Börje Fredriksson. Foto: Lars Westin
Börje Fredriksson - jazzmusikant i sin egen rätt

Det fanns en kostbar och samtidigt vördnadsfull dimension i Börje Fredrikssons musik. Att säga att han spelade för livet på sin tenorsaxofon kan låta pretentiöst. Det troliga är förmodligen att han inte hade något annat val.
När han 1968 vid blott 31 års ålder tog sitt eget liv förlorade vi i alla händelser en av våra mest självrådande personligheter i svensk jazz.


Alltför få inspelningar finns bevarade, men när Börje Fredriksson ett par år före sin bortgång samlade sig till LP:n Intervall, utsågs den till 1966 års finaste jazzproduktion och erhöll den ultimata utmärkelsen; OJ:s Gyllene Skiva.

En cd med en varierad och högeligen intressant samling av Börje Fredrikssons glesa inspelningar från radioprogram, jazzklubbar, skolkonserter och tunnsådda studiotagningar gavs nyligen ut av det sparsmakade svenska skivbolaget Dragon. Skivan bär titeln Fredriksson Special, efter en av upphovsmannens egna kompositioner. Förutom den stundtals furiösa och ibland även hjärtskärande tenorsaxofonen med hommage till John Coltrane, visar skivan också på den snillrike kompositören Börje Fredriksson. Egentligen inga konstigheter, men ändå med en självklar aura av särpräglad kreativitet.

På Fredriksson Special medverkar ytterligare några av de på 1960-talet viktigaste stigfinnarna i den moderna svenska jazzen, vilket gör denna kompilation med Börje Fredrikssons originalmusik till en särdeles viktig och välkommen utgåva.

Exempelvis framgår i ett avsnitt hur en blott 23-årig Bernt Rosengren på ett förunderligt vis redan hunnit forma en egen omisskännlig identitet. Den som går utmärkt att njuta av även 2017, när han fortsätter att hänföra oss lyssnare med sin trogna Selmersaxofon. 

Trumpetaren Bosse Broberg och pianisten Bobo Stenson visar också upp kvaliteter som har fortsatt förädlats till perfektion i nutiden.

Skivans genomgående känsla av Börje Fredrikssons krav på äkthet och total satsning är påtaglig. Exempelvis i medföljande länk till en liveinspelning 1964 på Gyllene Cirkeln med Bobo Stenson vid flygeln,  Björn Alke kontrabas och Ivve Oscarsson trummor. Vid solistmikrofonen en tenorsaxofonist som formligen ger allt och tydligt visar att om inte början på solot har fattat eld, ja då ska han ta mig tusan se till att innan det är över ska det flamma upp utav helsike!

Lyssna på Börje Fredriksson i hans egen Blues för Ann-Katrin och hör hur elden tar sig. På Spotify har du resten av den fantastiska cd-utgåvan Fredriksson Special. Intressant nog också med en kort intervju, där Börje Fredriksson på ett lågmält och på samma gång oemotsägligt vis beskriver sin syn på jazzmusik som något livsnödvändigt.

Leif Domnérus


Börje Fredriksson 1964 - Blues för Ann-Katrin
 


Comments




Leave a Reply

    OM SIDAN

    Här publicerar vi favoriter som vi gärna vill lyfta fram. Hoppas att det även är dina favoriter!