Det är alltid vanskligt att vara tvärsäker, men säg mig någon svensk kvinnlig sångartist inom jazz och krogshow som kan mäta sig med Monica Zetterlund?
En så fullkomligt självklar naturbegåvning; försedd med alla de musikaliska och sceniska attribut man kan begära. Inklusive strålande karisma och högoktanig explosivitet, exklusive allt tänkbart överspel och onödiga manér.
För alla musikaliska finsmakare är det därför en strålande nyhet när det dyker upp en tidigare outgiven inspelning med den magnifika Monica Zetterlund!


I januari 1964 stod den före detta växeltelefonisten från värmländska Hagfors på Berns stora scen, uppbackad av fem kvalificerade jazzmusikanter. Trumpetaren Lasse Färnlöf ledde orkestern och hade vid sin sida altsaxofonisten och flöjtisten Leo Wright, ett verkligt hett amerikanskt gästspel.  Pianisten Göran Lindberg svarade tillsammans med basisten Göran Pettersson och Leffe Wennerström bakom trummorna för en synnerligen elastisk och följsam uppbackning. Det märks skivan igenom att vokalstjärnan och kvintettens medlemmar trivs utomordentligt väl tillsammans.

Repertoaren är rikt varierad och en ren fröjd att avnjuta. Den Amerikanska Sångboken utgör en solid musikalisk grund med pärlor som Bye Bye Blackbird, Honeysuckle Rose, Speak Low och Social Call. 
Picture
En strålande glad Monica Zetterlund, avspänd i baren på Berns, fångad av Nilla Domnérus.
Men! Den verkliga finessen är att Monica Zetterlund har begåvats med helt lysande svenska texter, baserade på de amerikanska originalen. Beppe Wolgers och Tage Danielsson, dåtidens främsta textförfattare inom underhållningsbranschen, måste ha varit på sprudlande humör, med tanke på all den kreativa och humoristiska försvenskning som de svarat för.

Säkerligen har de inspirerats av tanken på vem som skulle tolka deras verser. Jäntan från Hagfors hade de facto redan i tidigt 1960-tal visat att hon var något alldeles extra, såväl vokalt som sceniskt. Året innan scenshowen på Berns hade hon exempelvis rest i Folkparkerna med Tage Danielssons texter och på hösten samma år, d v s 1963, gjorde hon succé i en krogshow på Hamburger Börs med texter skrivna av Beppe Wolgers.

Picture
Monica Zetterlund i elegant hatt, här på Mosebacke. Foto: Nilla Domnérus
På den fram till nu outgivna skivan får vi vara med om Monica Zetterlunds första helt egna krogshow, drygt femtio år senare! Det är den ständigt alerte producenten Lasse Zackrisson på Vax Records som har nosat upp denna fenomenabla musikföreställning, med en 27-årig vokalartist i verklig högform.
För alla älskare av Monica Zetterlund, såväl jazzvänner som helt vanliga människor som förstår sig på musikalisk kvalitet, är denna fantastiska skiva med titeln Monica Z på Berns 1964 en ren och skär fröjd att lyssna till.
Varning utfärdas härmed för såväl gåshud som glädjetårar.

Leif Domnérus  

Smakprov från Monica Zetterlunds veckolånga gästspel på anrika Berns 1964 återfinns här nedan. Dels det magnifika öppningsnumret på showen: En sån stor skön sagolik värld (It´s a Big Wide Wonderful World). 
Dessutom en svensk variant på melodin Crazy He Calls Me, som helt enkelt fått titeln Raspi. (Raspig var på den tid det begav sig en person som var litet lagom tokig...)

 


Comments

17/11/2017 13:09

Great information on your site here. I love this post because we can get some useful information from your blog. I expect more post from you guys.  

Reply



Leave a Reply

    OM SIDAN

    Här publicerar vi favoriter som vi gärna vill lyfta fram. Hoppas att det även är dina favoriter!