Sannerligen att det är festdags för jazzmusikaliska finsmakare, när det ges ut inte bara en utan två särdeles intressanta Bengt Hallberg-skivor, tre år efter hans bortgång vid 80 års ålder, sommaren 2013.
Från det lilla och välrenommerade skivbolaget Dragon har Lars Westin letat fram underlaget till en Dragon-LP, som ursprungligen gavs ut 1962. 

Och från likaledes kvalitetsinriktade lilla skivbolaget Gazell har Dag Häggkvist givit ut Bengt Hallbergs sista solokonsert, den 13 oktober 2012 i Västerlövsta kyrka i norra Uppland.

Dragonskivan är en upptagning från restaurangen Gyllene Cirkeln, ett verkligt vattenhål för jazzkonnässörer vid den här tiden.
Bengt Hallberg var vid det här tillfället trettio år och för att återskapa känslan av dåtid inleder vi med ett litet ljudklipp från en intervju Lars Westin gjorde med Bengt Hallberg, när han just hade fyllt 70 år.

Som framgår av samtalet här ovan mellan Lars Westin och Bengt Hallberg talar de om den tidiga karriär som Bengt gjorde, bland annat när han som 18-åring 1951 fick äran och nöjet att spela med ingen mindre än Stan Getz. Att Bengt hade förmågan att hålla, som han säger, huvudet kallt, även i sådana sammanhang, det känner vi till och det bekräftar han också vid snacket med Lars Westin. Han betonar också kravet på att aldrig glömma bort att vara självkritisk.

Dags då för ett lysande exempel på hur den utomordentligt begåvade Bengt Hallberg lät vid 30 års ålder, d v s vid tiden för inspelningen på Gyllene Cirkeln.
Bengt backas upp av Lasse Pettersson vid kontrabasen och Stubben Kallin bakom trummorna och det är en synnerligen hörvärd knippe melodier som trion bjuder på. Bland godbitarna finns standards som Round Midnight, Willow Weep For Me och förstås även Dinah, något av en signaturmelodi för Bengt Hallberg.

Här ska vi dock låta Bengt visa hur enkelt och snillrikt han kan tota ihop en liten bluesdänga och få till ett grymt sväng, samtidigt som han bjussar på rejäl bluesfeeling och särpräglat musikanteri.
Bluesen kallar han helt enkelt för Gyllene Cirkeln, vilket också är namnet på den här högklassiga trio-cdn från, just det, Gyllene Cirkeln. 

Bengt Hallberg-skiva nummer två ges ut av Gazell, där den smått legendariske skivproducenten Dag Häggkvist håller i trådarna. Vilket han för övrigt har gjort alltsedan han var endast sexton år och övertog Gazell för att utveckla och fullfölja sin helhjärtade och konsekventa satsning på utgivning av kvalitetsmusik, företrädesvis jazz av bästa märke.

På Gazellskivan spelar Bengt Hallberg solo på en förstklassig Steinway-flygel i Västerlövsta församling i norra Uppland. Inspelningen är gjord den 13 oktober 2012 av jazzentusiasten och ljudteknikern Lasse Johansson i Morgongåva.
Och, skulle det visa sig, det blev det den sista större konserten som Bengt Hallberg spelade, innan han ett knappt år därefter avled.

Det är utomordentligt intressant att jämföra de två skivorna, som är inspelade med jämnt femtio års mellanrum. Att åldern till viss del spelar in när det gäller spänst och smidighet i fingrar och leder, det är förstås oundvikligt.
Men! Känslan, humorn, dynamiken och den rytmiska underfundigheten, förutom det lätt igenkännliga sensibla anslaget på tangenterna; allt detta finns kvar och dokumenterat på denna sista skiva med pianogiganten och musikanten Bengt Hallberg.

Även vad gäller repertoaren gick Bengt Hallberg sina egna vägar. Självklart var han bekant med The American Songbook både fram och tillbaka. Därutöver ville han gärna bjuda på tolkningar av exempelvis musik med anor i svensk underhållningstradition.

Här hör vi honom helt oefterhärmligt bjuda på Karl Gerhards paradnummer Jazzgossen. Notera den uppkäftiga dissonansen i sista ackordet.... 
 
Det är bara att luta sig tillbaka och njuta!
Picture
Bengt Hallberg, Berwaldhallen den 22 november 2010. Foto: Leif Domnérus
 


Comments




Leave a Reply

    OM SIDAN

    Här publicerar vi favoriter som vi gärna vill lyfta fram. Hoppas att det även är dina favoriter!