Saxofonägare Arne Domnérus (en titel han stundom nyttjade) kom i vuxen ålder att bli en hängiven och hemkär Spångabo med både villa och vovve. Därtill hustru och tre söner. Yours truly föddes som tvåa i trion.
Arne Domnérus avled 2008 vid 83 års ålder och hans minne firas årligen på den hemmaarena där han trivdes som bäst - SpångaFolkan. Ett Folkets Hus som Dompan själv beskrev med emfas som inte bara en biograf utan "ett riktigt jäkla kulturhus!"


Söndagen 19 februari arrangerade föreningen Jazz i Spånga den nionde årliga konserten till Dompans Minne. Likt alla tidigare årgångar omgav sig Jan Lundgren med en spännande grupp musikervänner och precis som vanligt var det fullsatt med en 300-hövdad publik som alstrade såväl gemenskap som entusiasm.

Under sin omfattande karriär från mitten av 1940-talet till några år inpå 2000-talet hade Dompan, enligt egen utsago, lyckan att idka nära samarbete med inte mindre än fem betydande pianister.

I Arne Domnérus Nalenband på 1950-talet ingick Gunnar Svensson, en mimimalist vid tangenterna som med små medel skapade älskvärd och signifikant musik.

Under 1960-talet utgjorde Jan Johansson en centralgestalt i svenskt musikliv, med utgångspunkt från pianopallen i Dompanbandet. Ödet bestämde dock att Jan Johanssons liv skulle sluta i förtid vid en bilolycka 1968.

Bengt Hallberg axlade rollen som ersättare och successionen underlättades förstås av att Bengt redan var en briljant pianomaestro i sin egen rätt.

Ett mer kortlivat men för den skull icke mindre väsentligt samarbete hade Dompan med Kjell Öhman. Sista skivan med saxofonägaren som ledare spelades in 2004 (What Kind of Fool am I/LadyBird). Själv ansåg kapellmästaren att en mer svängig jazzpianist än Kjell Öhman var svår att finna.

Dock. Redan 1989 hade Dompan som gästsolist med Blekinge Big Band träffat på den då blott 23-årige Jan Lundgren. Tycke uppstod och ynglingen bjöds att komma till Stockholm för att samspela med den då 65-årige jazzlegenden. Ett utmärkt exempel på att generationsgränser saknar betydelse i jazzens underbara värld.
Jan Lundgrens samarbete med saxofonägaren från Spånga utgör numera en del av den svenska jazzens historia. Av och till kom de två att musicera tillsammans, alltsedan det första mötet. Uppenbart till bådas förtjusning och många jazzälskares aktning och gillande. Omfattande turnéer och konserter såväl här hemma som i Europa och USA. Förutom förstås skivinspelningar som bär spår av deras gemensamma nyfikenhet och kreativitet. "Arne upptäckte mig", säger Jan med ett lyckligt leende.
På ett alldeles självklart sätt har därmed Jan Lundgren varit huvudfigur i den hittills nioåriga traditionen att hylla Dompan i SpångaFolkan.

En bildsvit från konserten den 19 februari 2017 hoppas vi ska passa fint!

Text: Leif Domnérus
Foto: Nilla Domnérus
 

Picture
Jan Lundgren & programpresentatören/artikelförfattaren Leif Domnérus.
Picture
Stilstudie av Jan Lundgren. Samarbetet med Dompan inledde Jan redan som 23-åring.
Picture
Mattias Svensson. Basist med puls, stadga & sväng. Långvarig medlem i Jan Lundgrens trio.
Picture
Ronnie Gardiner fyller 85 nästa gång. Svårt att förstå, fantastiskt att få uppleva. Ett livselixir!
Picture
Ulf Wakenius. Svensk världsartist, bland annat ett decennium med pianotitanen Oscar Peterson.
Picture
Hannah Svensson, hemlig gäst vid Dompankonserten. Utsökt vokalartist med stark inlevelse.
 


Comments

Totally agree with your insights. In today's internet generation, the only way to get an edge in the market out there is to be visible using any other techniques know to men to be able to get the connection in the online community

Reply
16/11/2017 10:09

Expression is very important for every performer. One may be able to hide his true feelings but this should never be done when playing music. This creates the most unique version of a song. It's what separates a professional from someone who truly do things by heart. If it's all for the money or acceptance, it will never be worth it. Nobody will like it, not even yourself. Sometimes it doesn't matter if the world don't appreciate you as long as you are happy with what you are doing, then everything will be worth it. People are not blind to this. If its fake they can tell. So one must master the skills of expressing themselves properly.

Reply



Leave a Reply