Picture
Charlie Norman med kastspö vid bryggan & tankar om den riktigt stora fångsten. Vid viken i Mälaren trivdes han som bäst. Foto: Leif Domnérus
Att Sveriges Television bjussar på jazzkonsert en lördagkväll är så pass ovanligt att det kan - för att travestera Tage Danielssons kärnreaktorbetraktelse - sägas aldrig ha inträffat. Dock. Sistlidna lördag (11/6) var det faktiskt dags.
Swingtime Again, en liveupptagning från 1999 med de folkkära jazz- och underhållningslegenderna Alice Babs och Charlie Norman, erbjöds på bästa sändningstid, klockan åtta på helgaftonen.
Alice Babs som avled 2014, ett par veckor efter sin 90-årsdag, är tidigare porträtterad här på Din Jazzportal på nätet under rubriken Född till musik. (Kolla under fliken Porträtt.)


Picture
Napp? Näpp. Men nåt va det i alla fall. Charlie plockar bort sjögräset och tar nya tag. Storfiskare ger aldrig upp...
Dags att orda litet om pianisten, humoristen och storfiskaren Charlie Norman, som gick bort strax innan sin 85-årsdag år 2005. Charlie ska också få berätta själv och därmed även bekräfta att underfundig humor var en av hans specialiteter under ett långt och framgångsrikt artistliv. Som avrundning återvänder vi till år 1945 och diggar en 25-årig Charlie Norman bakom pianotangenterna i den egenkomponerade Canon-Boogie, tillsammans med bland andra en lika juvenil Roffe Ericson på trumpet.

Att Charlie var en ivrig hobbyfiskare kände jag till innan min första intervju med honom, någon gång tidigt 1990-tal. Jag visste också att han faktiskt hade bedrivit en jordgubbsodling i närheten av det egna bostället; gården Gammeltorp i Bro, några mil nordväst om huvudstaden.

Att odla jordgubbar var en syssla han drog igång för att, som han förklarade - ha nåt att göra när speljobben tröt. Men entertainerns popularitet visade sig vara så grundmurad att engagemangen fortsatte att droppa in.

- Jordgubbarna var en kul syssla, inte minst därför att jag gärna språkade med självplockarna, beskrev Charlie. Men eftersom odlingen var så pass stor var han tvungen att anlita utsocknes plockare under högsäsongen. Något som innebar problem:

- Konkurrenterna använde sig av svart arbetskraft, oftast folk från Polen. Själv vågade jag mig inte på sådana affärer. Varför? Tja, tänk dig själv kvällstidningsrubriken "Hyfsat känd underhållare haffad för skattefusk!"

Picture
Charlie bjuder på en melodi vid hemmaflygeln, samtidigt som han funderar över livets olika vändningar. Jordgubbsodling och fiskelycka t ex...
Jordgubbarna utgjorde därmed en kortare episod i den normanska historieskrivningen. Hobbyfiskandet däremot var en mångårig och kär syssla. Ett knappt stenkast från bostället Gammeltorp glittrade en vik av Mälaren och i vassruggen låg en smått gisten eka, som Charlie ofta och gärna rodde ut en bit för att pröva lyckan.

Artikeln om underhållaren som sedan länge flytt storstaden till förmån för den lantliga idyllen blev lämpligt stoff till en artikel i ett trendkänsligt månadsmagasin. När Charlie kollade texten innan publicering sade han sig vara helt nöjd, förutom detta med att han rodde ut och fiskade.

- Jag ror inte ut och fiskar, jag far ut och  h ä m t a r  fisk.

Rättade han texten med spelad förargelse i rösten. Likt alla verkliga fiskenördar ansåg sig denne framstående speleman nämligen att han även var en riktig storfiskare.

Fast så här i efterhand kan jag avslöja att just vid detta foto- och intervjutillfälle landade han inte ens en enda snorgärs...

Picture
En boogie-woogie-kung måste självklart ha eget sigill på sitt fordon. Charlie Norman utgjorde inget undantag.
När jag i början av 2000-talet återvände till Charlie Normans Gammeltorp var det för att banda en intervju till mitt radioprogram i Sveriges Radio, Body & Soul. När jag kollade ljudet fanns ett lågt brus som skulle kunna störa inspelningen. Gemensamt gick vi igenom huset för att finna det irriterande bruset. Från köket till vardagsrummet. Var tusan kom ljudet ifrån?

- Aha! Sa Charlie slutligen. Jag har ju en ismaskin som är ständigt igång i baren!

Varpå han la till med ett charmigt grin att "en sån maskin måste ju finnas i varje anständigt hem..."

När väl brusljudet tillfälligt hade stängts av knäppte jag igång bandaren och Charlie tog till orda. En lång och härlig berättelse om liv och karriär blev det, som sändes i SR P4 Riks i början av 2001.

Här följer några utsnitt ur programmet, där vi fokuserar på historieberättaren Charlie Norman.

Han inleder med att dra en så kallad Nordinare, d v s basisten och ordvitsaren Sture Nordin, ständigt påhittig och aldrig svarslös.

Därefter beskriver Charlie hur han som konvalescent efter en sjukhusvistelse knåpar ihop en limerick på väg hem för att, som han uttrycker det, glädja sterbhuset.

Efter detta en längre story om hur han ofta träffades och trivdes med pianokollegan Reinhold Svensson, som var blind sedan födseln, men trots detta hade bra koll på vissa saker.

Avrundningen får bli när Charlie återberättar hur Reinhold Svensson reagerade när en folkparksbesökare bjöd på hembränt vid en spelning uppe i Norrland.

Sist men inte minst visar Charlie Norman prov på hur han redan som 25-åring var en mästare på att spela boogie-woogie. Här med sin egen skapelse Canon-Boogie, med Nisse Blücker tenorsax, Sven Hedberg trombon, Roffe Ericson trumpet, Sten Carlberg gitarr, Simon Brehm bas & Rolf Ståhlberg trummor. Vid pianot Charlie Norman själv. Inspelningen hämtad från Svensk Jazzhistoria, en skattkista med svensk jazz, producerad av Jan Bruér och Bengt Nyqvist.

Mycket nöje!

Text & foto & ljudteknik: Leif Domnérus 

 


Comments




Leave a Reply